Det börjar närma sig. Vår dagsform är något omtöcknad efter ett träningsläger i Warszawa men vi är vid gott mod och så gott som färdiga med alla praktiska detaljer. Två transportlådor är tejpade, cyklarna är färdiga och allt menlöst tjafs vi ska ha med oss är inhandlat. Bra.
Var det idag jag hade mitt sista tandläkarbesök? Eller imorgon? Hoppas det är imorgon. Jag undrar bestämt vilken tid…
Var hos tandläkaren, igen. Tandläkarbesöken kan liknas vid ett nollsummespel, man måste ge för att få. Idag gav jag min temporära ”tand” i nedre käken till förmån för en efterlängtad permanent krona i övre käken. Man kan tydligen inte få allt… Om ens värdighet sitter i tand 3.1 får jag finna mig i att sälja fisk utan värdighet den kommande veckan, men jag har en känsla av att min brist på värdighet beror på ett antal andra faktorer. Tur?
500 000 svenskar åker till kanarieöarna varje år så dit vill vi naturligtvis inte åka. Vi vill vara lite mer alternativa, lite mer exotiska, och har därför valt Thailand som första land på vår cykeltur. Dit åker blygsamma 400 000 svenskar per säsong för att sola, bada och köpa tveksamma sexuella tjänster. Jag dömer ingen, men vår vistelse i Thailand blir nog mest en transportsträcka österut, för att sedan eventuellt komma tillbaka till de norra delarna efter en månad eller två.
Lämnade Lund i ett sinnesförvrängt tillstånd kl 04.45. Stannade en stund i Hjärup och tittade på stjärnorna. De är så långt bort, men i mitt tillstånd kändes det som om jag kunde ta på dem. Det kunde jag inte och började frysa om mina stackars små fingrar. Cyklade hem…
Sov en stund in på eftermiddagen. Träffade Ola som fuktspärrade en vägg. Imponerande, om än inte helt fackmannamässigt utfört. Jag drack lite whiskey och lyssnade på Lisa Ekdahl. Är hon gift? Eller lesbisk? Oavsett vilket sjöng hon sensuellt för mig i nära två timmar.
Dagen fick avslutas med en mysig promenad runt östra dammen. Allting var vackert, stilla. Samtalen lättsamma och tempot högt. En guldklimp bland Lommas promenadstråk, det är märkligt att jag aldrig varit där tidigare. Ljudet från motorvägen och Lidl-skyltarna som med sitt skarpa ljus brände hornhinnan från sitt läge på andra sidan dammen vägdes upp av en låg sol som fick de höstfärgade träden att brinna. Välplacerade bänkar med utsikt över dammen, stilla så när som på ankor och oregelbundna fiskplask, gjorde att man kunde bortse från tomburkar, plastpåsar och annat som fiskenördarna glömt kvar.
Små glädjeämnen i en annars dyster väntan. Sju veckor kvar. Det är så här vi förbereder oss.
