Den kom igar. Min kara cykel. Imorgon cyklar jag, jag har forsokt planera en vag genom Toscana och norrut men som alltid ar det lite klurigt. Jag tror mest det blir till att cykla pa kann, ofta kan man se pa kartan vilka vagar som verkar mysiga! 
KLM ska ha stor eloge som loste detta pa ett sa smidigt satt. Ola kanske inte haller med om att det var sarskilt smidigt, men han haller nog med om att KLM fortfarande ska ha lite berom.
…tjanade nog bussbolaget som Ola aker med pa att kora fyra bussar till Kopenhamn i mandags kvall. Lika manga bussar skulle avga morgonen darpa. Biljetten kostade 250 euro men Ola var anda halvnojd med att faktiskt kunna ta sig hem.
Resan hit var lang men vi underholl oss sjalva ganska bra. Tva timmar till Guangzhou gick snabbt, vantetiden pa flygplatsen lite segare men det kompenserades av att det tog en stund att checka in hos Thaiair och checka ut ur Kina. Traffade en brittisk programmerare som var pa tjansteresa och darfor tyckte att han kunde bjuda oss pa ol pa flygplatsen i Bangkok, sa vara sju timmar dar flog forbi…
I Bangkok insag vi vilken otrolig tur vi haft med ombokningen. Folk hade vantat pa flygplatsen i dagar och flyget till Rom med Thaiair var kvallens enda avgang till Europa. Hur vi kunde bli inbokade pa denna flygning fran Chengdu med tva byten, nar Thaiairs egna kunder stod i Bangkok och stampade, ar helt otroligt.
Jag ar nojd med att vara har. Vadret ar stralande och jag kanner bara for att komma ivag och cykla, men min cykel star fortfarande i Chengdu. KLM har borjat flyga idag, men nasta flyg fran Chengdu ar planerat till den 22a. Kommer den i overmorgon vore det ju kanon, men jag tvivlar tills jag ser ladan pa flygplatsen har i Rom. Vulkanen kan nog spotta ut en hel del aska tills dess…
…att vi skulle suttit pa ett flyg till Amsterdam just precis nu. Det gor vi inte. Trist.
Tanken ar nu att vi ska flyga till Guangzho (en stad) till Bangkok (en annan stad i ett land som snart antingen har inbordeskrig eller en ny regering) vidare till Rom (en tredje stad som inte ligger i asien). Ola hoppas dar pa att hitta ett flyg till Tyskland eller, annu battre, Kopenhamn. Trist.
Jag har blivit lovad att min cykel ska skickas med forsta basta KLM-flyg till Rom. Olas cykel ska pa samma satt forhoppningsvis hamna i Kopenhamn. Det kanske kan fungera. Att ta cyklarna pa samma flyg som oss sjalva hade kostat oss narmare 6000 kr per cykel, pengar som vi inte hade fatt tillbaka om den nya flygningen stalls in den ocksa… Trist.
…i Lijiang bjod inte pa nagra stora utmaningar. Reglerna sager att man som utlanning maste registrera sig i varje stad man ska sova i, men de hotell vi bott pa har inte riktigt brytt sig. Det har inte vi heller. Enligt backpackers vi traffat pa vagen skulle detta bli ett problem nar vi ville ansoka om visumforlangning i Lijiang, de skulle ha synpunkter pa att vi underlatit att registrera oss.
Vi kom till PSB utan att ens vara registrerade pa hotellet i Lijiang. Det visade sig vara omojligt att fa en visumforlangning utan att man fanns i deras hotell-registrerings-system (vilket land med sjalvrespekt har inte ett sant?) och efter att var handlaggare (en trevlig tjej) ringt och skallt lite pa hotellet akte vi tillbaka for att registrera oss. Det rackte bevisligen med en registrering pa en manad, for nar vi kom tillbaka till kontoret (efter deras 3,5 h langa lunch) fick vi enkelt vara nya visum av en kille som sag ut att redan vara kladd for kvallens dans… Lite ovantat fick vi 32 dagar istallet for 30.
Vi har efter langa overlaggningar kommit fram till att vi inte kommer att cykla den sista biten fran Chengdu till Peking. Den beskrivs till storsta delen som en halvplatt, sotig, vag genom en industrialiserad del av Kina. Det ar inte riktigt vad vi ar ute efter. Nar vi kommer till Chengdu (om ungefar 80 mil) kommer vi ha cyklat over 700 mil genom sydostasien och sodra kina. Ola kanner sig nojd och har valt att boka en flygbiljett hem till Kph i mitten av april, och for min egen del kanns det som att man kommit in i nagot av en atervandsgrand. Att cykla genom Tibet, som det ser ut nu, ar omojligt och tiden begransar mig att cykla hemat via stan-landerna (det kommer en tid for det ocksa, kanske snart…). Samtidigt tycker jag det ar helt ologiskt att aka hem nar jag inte borjar jobba foran den 1 juni och kommer darfor flyga till Rom och cykla over alperna hemat. Det kan nog bli bra. En var-cykling genom europa kan vara en romantisk upplevelse tillsammans med min cykel och mitt talt, men det kan ocksa vara betydligt blotare och kallare an man kanske hade onskat.
Jag onskar att vi hade kunnat ladda upp bilder, men det verkar inte som att det fungerar. Vi fortsatte cykla osterut fran Lijiang, via Yongsheng, Panizihua och ett antal andra kinesiska betongstader till Xichang dar vi har en vilodag for att spara pa krafterna infor de sista backarna. Aven om de senaste tva manadernas bergscykling varit en frojd for alla sinnen sa vill nog vara ben lamna in en reservation…
Den varsta torkan pa hundra ar (enligt den statliga CCTV9 pa engelska) har gjort landskapet torrt och brunt i hela Yunnan, men de senaste dagarna i Sichuan har faktiskt bjudit pa lite gronare landskap. Vyerna ar mindre spektakulara an nar vi var uppe pa hogre hojder, men det ar onekligen mysig cykling i ett vackert landskap. Byarna ligger tatare och det ar latt att fa tag pa mat och lask (nar man blir sockersugen, vilket man ar for det mesta) och vagen gar upp och ner snarare an upp,upp,upp,upp,upp,neeeeeeeer. Vi hade en 35 km nedforsbacke forsta dagen ut ur Lijiang, foljt av en 10 km stigning samma dag men i ovrigt har man fatt tillbaka varje liten stigning med en liten nedforsbacke.
Vi fortsatter nu mot Chengdu och tankte stanna till och kolla pa varldens storsta Buddha i Leshan pa vagen dit.
